11. Gym

Jag har gått på gym regelbundet dom senaste åtta åren, med varierande mål och resultat. Den mest minnesvärda perioden var då jag började med styrkelyft.
Det började av en slump då jag i ett nummer av Flexx läste om en 13 veckor lång träningsplan: tanken var att jobba utifrån procentsatser av ens maxvikt och på så vis gå två steg framåt och ett steg bakåt mot ökad muskelmassa. Tonvikt lades på styrkelyftarmoment som marklyft, bänkpress och knäböj, vilket appellerade till mig: dessa var manliga övningar för riktiga karlakarlar, inget jävla tjafs med maskiner och silverhantlar.
Jag tränade utifrån programmet som vore det Bibeln: jag förde anteckningar, jag mediterade inför pass, jag åt konstant som funnes det ingen morgondag. Resultaten lät sig inte vänta och jag såg snart ut som en övergödd gås, vankande av och an med allt bredare röv.
Jag slet på gymmet med sådan övertygelse att jag tillfrågades vara med i en lokal styrkelyftartävling, vilken jag kom sist i då jag vägde för mycket och lyfte för lite. Det innebar slutet för den karriären, men jag går fortfarande gym, om än med mindre fanatisk övertygelse.

Jag har faktiskt gått på massvis av olika gym, och jag har lyckats kategorisera dess klientel:

BODYBUILDERN
Såvida du inte frekventerar Gold’s i Venice Beach så är det vanligtvis ont om riktiga bodybuilders på ett gym, ty det krävs en särskild typ av enfaldig människa för seriöst kroppsbyggande.
En skulle kunna tro att deras muskulösa framgångar är ett resultat av dom tusentals ton dom lyft och pressat genom åren, men det är bara halva sanningen. En sann bodybuildares tillvaro styrs av vad, hur och när han äter. Dom är besatta av näringsvärden, dom kan alla aminosyror på handens tio fingrar, ja, dom är riktiga savanter när det kommer till att äta nyttigt. Vad dom i gengäld saknar är smaklökar: muskeltillväxt är A och O, och om det innebär att mixa ägg, tonfisk, jordnötssmör och ris i en mixer så är det bara att fint svälja.
Vi vanliga dödliga har missletts till att tro att tre mål om dagen är rimligt, men det är fel: dagen är indelad i proteinshake, frukost, mellanmål, proteinshake, lunch, mellanmål, proteinshake, middag, kvällsmål och – le coup de grâce – en shake mitt i natten.
Det är klart barnen i Afrika svälter om dom inte äter 10 gånger om dagen.
En annan grej bodybuildern är besatt av är vila: gud förbjude om deras muskler skulle hamna i ett katabolt tillstånd av en för lång promenad! Men bodybuildern är förberedd och har alltid med sig en lunchlåda med ris och kycklingfilé om krafterna skulle svika.Bodybuildern är en riktig tönt.

DEN PERSONLIGA TRÄNAREN
Personliga tränare jobbar på gym och har som arbetsuppgift att träna, men har vanligtvis minst imponerande fysik på hela stället. Dom försöker se tuffa ut i sina pikétröjor, men deras sluttande axlar är bevis på deras dåliga yrkesval.
Där vanligt folk styrketränar med hjälp av vikter, hantlar och olika attraper så förlitar sig den personlige tränaren uteslutande på Bollen som träningsverktyg. Närhelst någon arm själ vänder sig till den personliga tränaren för påstådd expertis och hjälp, ja, då tar den personlige tränaren fram den stora Bollen och demonstrerar hur en kan ligga, rulla och jucka med den.
Du kommer dock märka att den tidigare nämnda bodybuildern förmodligen aldrig använt Bollen i hela sitt förbannade liv och ändå hade kunnat benböja motsvarigheten till ett dussin personliga tränare.
Det är inte ett riktigt jobb att gå runt i träningsbrallor hela dagen, tönt, såvida jugoslav inte är ett yrke.

SVENNEN
Har du någonsin undrat hur killen med tribaltatueringen har så stora bröstmuskler? Han går på gym!
Oavsett vilken dag du ser honom där kommer han uteslutande alternera mellan fjärilspress, bicepscurls och sit-ups. Svennens kropp består nämligen av tre muskelgrupper: bröst, mage och armar. Det är ju det tjejer kollar efter, typ som när vi kollar in tjejers bröst, eller hur! resonerar han och dagdrömmer om tjejerna på Stadshotellet som kommer beundra hans svullna pecs under den urringade vita t-shirten.
Han vill se ut som Daniel Craig i “Casino Royale”, eller David Beckham i den där Armani-kampanjen. Vad han inte inser är att det gör honom gay som en picknickkorg.

TONÅRSKILLARNA
Tonåren är när killar blir dom äckliga män dom kommer tillbringa resten av livet som. Samtidigt med att dom börjar planera hur dom bäst ska supa ner tjejer att utnyttja börjar dom också tänka på sitt utseende, och är det något tv har lärt dom så är det att muskler är ett måste.
Så dom går i församlad grupp till det lokala gymmet, utan en egentlig susning om hur dom ska gå tillväga, förutom att det involverar mycket bänkpress.
Gänget församlas således runt bänkpressen och hetsar varandra till att pressa för deras klena armar vansinniga vikter: du kommer få se en spenslig femtonåring kämpa mot vad som allt mindre framstår som en skivstång och mer som en giljotin då han – med sin prestige på spel – gett sig på att bänkpressa 100 kg.
Sedan församlas dom framför spegeln och beundrar varandras utstickande revben i vad som liknar twinkporr mer än något annat. Bravo!

TJEJEN
Fantasin är ju den om en välsvarvad tjej med stenhård röv i åtsittande spandex som jobbar loss på trappmaskinen, och att du följaktligen knullar hennes svettiga kropp i duschen. Men livet är ju tyvärr aldrig en Eric Prydz-video.
Verkliga livets gymmande tjejer är patetikens posterflickor. Av någon anledning saknar kvinnor förmågan att träna hårt: dom går till gymmet pliktskyldigast - som straff för att dom ätit för mycket chips - och när dom väl är där sätter dom sig antingen på en träningscykel och tittar på tv under oinspirerat trampande, eller i en maskin och kör en miljon repetitioner med lägst möjligast vikt. Sedan kan dom med gott samvete gå hem och äta chips.
Det finns också tjejen som försöker träna hårt, men det manifesterar sig mest i att dom flåsar väldigt mycket när dom kör med sina enkilossilverhantlar. Det är samma sorts tjejer som stönar och skriker när dom kör Boxercise som vore det en olympisk gren.

Vem har jag missat?