18. Gnäll

Hej, jag har svårt att träffa en kille. När jag träffar dom så tycker dom att jag ser bra ut, är trevlig, men sen blir det inget mer. Jag är ofta ärlig mot killarna, säger vad jag känner & vill. Kan det vara fel? Jag förväntar mig ärlighet tillbaka, men jag får inte det utan ofta inlindat, så rinner det ut i sanden. Jag ger ofta mer än jag får tillbaka, & försöker vara till lags & inte ställa krav. Vad ska jag göra? Är rätt trött på detta nu.

Hmm, låt mig tänka: dom tycker ser bra ut, är trevlig, och sen blir det inget mer. Kan det måhända vara din personlighet som agerar krokben åt dina ambitioner?
Att som kille satsa på ett förhållande är väldigt mycket som att köpa grisen i säcken. Till en början agerar hormonerna som stötdämpare mot objektets alla skavanker och intellektuella tillkortakommanden, men i takt med att hon går från match- till trivselvikt börjar en så smått uppmärksamma den urholkade sanningen om hennes personlighet; är hon inte jävligt korkad egentligen? Och vettefan om hon inte är rasist också?
Du säger att du är ärlig, men något säger mig att din ärlighet är av det primitiva slaget, typen ”Vadå? Om jag tycker du är äcklig och ful så kan jag väl säga det! Jag är ju bara ärlig!”. Det må vara ärlighet i sin renaste, mest bokstavstrogna form, men det är bara barn, mongon och folk med Aspergers som är korkade nog att häva ur sig ocensurerade tankar till höger och vänster.
Så för att svara på din fråga: ja, det kan vara mycket, mycket fel att säga vad en ”känner och vill”.
Du gör även en intressant poäng: du ger mer än du får tillbaka. Är det verkligen så illa? Borde vi inte vi alla ge mer än vi tar, sade han och tänkte på barnens framtid.
Att ge osjälviskt är de facto en väldigt självisk handling, en naturens egen lilla klapp på axeln i form av stimulation av belöningscentrat i hjärnan. Så kom inte här och skryt.