3. SATC? SATS?

I helgas såg jag SATC-filmen. Den handlar om hur det är omöjligt att förlåta män för deras snedsteg och tvivel.
När Carrie – i vanlig ordning utstyrd som en judisk transvetit på rymmen från konventionell skönhet – precis ska gifta sig med Mr Big så känner han sig lite nervös inför att ta ett så stort steg, varför han vänder på klacken och flyr. Han tar sig dock samman och återvänder, men det är ju OFÖRLÅTELIGT att för tio minuter få kalla fötter, så Carrie ställer till med en SCEN, denna mäns absoluta mardröm. Hon faller i koma så sorgsen hon är, men peka ut det kvinnliga problem som inte kan lösas av att klippa och färga håret och du pekar på allas vårs oundkomliga dödlighet.
Samtidigt ligger Steve med en annan kvinna eftersom hans fru är frigid, varför hon bestraffar honom i sju svåra år. Samantha på sin kant osar av sexighet då hon dekorerar sin nakna kropp med sushi, det vill säga alla mäns hemliga fantasi! Charlotte bevisar å andra sidan att det enda sättet en kvinna kan bli riktigt glad och lyckad på är genom att bli biologisk mor.
I slutet av filmen gifter sig Carrie och Big trots allt. Samantha gör slut med sin pojkvän för att hon inte längre kan betvinga sin slampighet och Steve – den dumma saten – faller än en gång in i sin roll som toffel. Slutet gott, allting gott, alltså!
Det bästa med filmen var dock reklamen före, som uteslutande var för rakhyvlar, parfym och Bailey’s. Det senare bevisar en gång för alla att det är oacceptabelt för en man att dricka skiten.

2/5