15. Ratata

Råttor är underjordens duvor, ena veritabla smittohärdar någonstans mittemellan stora möss och små hundar. Det finns absolut inget positivt att säga om dom, utan en kan bara med skräckblandad avsky imponeras av deras groteska överlevnadsförmåga.
Grejen är att vår existens är mer bräcklig än deras, och en av poängerna med att vara människa är vår överlägsenhet mot andra djur: vi kan alltid jaga och äta dom till döds. Men när kärnvapenländerna väl utbytt sina arsenaler och jorden är förpassad till en hög infertilt grus, ja, då kommer råttorna ostört äta våra radioaktiva lik.
Av dessa anledningar finner jag det för ondo av Pixar att på antropomorfiskt manér framställa råttor som gulliga sällskapsdjur i filmen ”Ratatouille”.
Titelns protagonist är en råtta med utmärkt lukt- och smaksinne som hamnar på drift i Paris och där inleder en karriär som spökmatlagare åt en misslyckad kock, i en film som passar hela familjen!
Några grejor jag tänkte på då jag såg den:

1. Restaurantkritiker är inte fruktade celebriteter som sitter i gigantiska palats och skriver opinonsskapande prosa, snarare anonyma fattiglappar i eländiga lägenheter som skriver för en publik på typ 50 pers. Lite som musikrecensenter, det vill säga. Eller bloggare.

2. Råttor förökar sig som galningar. I Ratatouilles koloni är alla killar. Är dom bög eller?

3. Varför har kockyrket så hög status? Att laga samma rätt om och om igen på löpande band bland vassa och glödheta riskmoment påminner mer om att jobba på Volvo än att komponera en symfoni.

Jag ger “Ratatouille” 5/10: ganska bra för att vara tecknad film, men jävligt overklig.

16. dygd

Det är för lite snack om dygdemönster och alldeles för mycket hockey, och med hockey menar jag bögigt beteende. Det är dags att sätta ner foten, slå näven i bordet, sätta gasen i botten.
Härmed följer fem dygder för den moderna mannen i hans professionella vardag, men först och främst måste vi klargöra en grej serru: en är vad en jobbar med. Hippies må stoppa blommor i gevärsmynningar, dansa runt i färglglada kaftaner och påstå motsatsen, men det som gör och definierar en man är hans professionella identitet.
Eftersom språket är allt - och illusionen om ett ”jag” är en effekt at det - så kan en enkelt bevisa tesen: brandman, läkare, kreditansvarig för Benelux... dessa är alla saker en ÄR, inte GÖR. Det är därför horeri är världens äldsta yrke, ty kvinna är något en föds till, men hora är något en blir.
Så var var jag? Ja just det, arbetsplatsetikett och sånt:

1. Att sjukskriva sig = slå in sina testiklar i presentpapper och ge bort dom för gott
Belackarna söker inbilla folk att dom bör stanna hemma från jobbet vid minsta snuva så att inte smittan sprids och fler sjukskrivs, men det argumentet förutsätter ju att folk är ena jävla veklingar och sjukskriver sig för minsta lilla. Om alla istället gick till jobbet i ur och skur så vore det inget problem. Och vaffan, vi jobbar inte i saltgruvorna heller; en kan gott och väl sitta i en kontorsstol framför en dator även med maginfluensa och benbrott. Så, om du har lite stolthet, kravla dig upp ur sängen, ta en halstablett och stämpla in.

2. Dagen efter är en vanlig dag
Holländarna – Gud välsigne dom – har ett ordspråk: "den som är karl på kvällen måste vara karl på morgonen". Om du tyckte det var en bra idé att på en onsdag gå på klubb och dubbeldroppa piller, eller trodde dig kunna klämma in ännu en blecka på söndagen, ja, då får du fan ta dig masa dig till jobbet morgonen efter, kosta vad det kosta vill.
Heder, kallas det, och är inte bara något en mördar kvinnor för.

3. Lite sexism har aldrig skadat någon
Sexism och nedlåtande kommenterar är inte nödvändigtvis utslag av misogyn kvinnosyn, utan snarare socialt glidmedel: på samma vis som grabbar kan förbrödra sig över glas med öl kan dom komma överens om hur jävla schysta bröst Karin i receptionen har, jag menar, såsom hon svarar i telefon fattar en att hon inte har problem med att föra saker till munnen, höhöhö!
Så få inte dåligt samvete för att du för syns skull ger dig i slang om brudar och dom grader av förnedring du vill utsätta dom för, det är bara artigt.
Men gör inte mitt misstag och överdriv det; häromdagen satt jag i lunchrummet med en kollega. Han bläddrare i The Sun och bara ”nice tits” om flickan på sidan tre. En annan kollega trodde sig känna igen henne från något sammanhang och undrade vad hon hette, varpå jag sade ”pussy has no name”. Sedan blev stämningen lite tryckt.

4. Gå och ta en cigg: inte bara för folk som röker
Det pågår ett evigt krig mellan rökare och icke-diton, där dom senare utkämpar ett förlorar slag mot dom förra, vilka med jämna mellanrum får gå ut på rast utan att någon höjer på ögonbrynen. Ickerökarna söker likt mobbade barn skipa millimeterrättvisa, med varierande framgång: rökförbudet fick dom förvisso igenom, men rökarna leder fortfarande ballhetsracet med bred marginal.
Själv röker jag inte och har liksom inget emot rökare sådär, men jag har hittat på mina egna likvärdigt långa pauser, cause I’m worth it: antingen går jag på toaletten och – med största omsorg, ty detta är kvalitetstid – snortar ett par linor, eller så runkar jag en släng. Oh baby oh yeah.

Det finns några till grejor, men det är roligare om ni fyller på. Hur beter den moderna mannen sig korrekt på arbetsplatsen?